Reflektion 2 ur Carlgren & Marton

"Konsten att lära alla allt existerar inte och kan aldrig komma att existera" menar Carlgren & Marton(2007 s.140). Detta kan jag till stor del hålla med om, det är nästintill omöjligt att lyckas till hundra procent i något yrke. Att bevisa motsatsen till Carlgren & Martons ord är det vi blivande lärare måste jobba hårt för att uppnå. För att kunna nå dit i största möjliga mån gäller det som lärare att variera undervisningen och arbetssättet. Jag kommer själv ihåg från skolan att de lärare som engagerade sig mest var också de lärarna som lyckades hålla uppe arbetslusten och motivationen hos de flesta elever. Jag tror det är jätteviktigt som lärare att bjuda på sig själv och bry sig om sina elever utan att försöka att bli bästis med dem. Att våga ifrågasätta och förändra sig själv och sitt synsätt i olika frågor. Det bästa sättet att lyckas förändra det som kan bli bättre är nästan alltid att utvärdera. Vad var bra, vad var dåligt och hur kan jag och eleverna göra bättre ifrån oss? Då kan lärare och elever gemensamt nå högre mål och det är väl dit alla siktar att komma!!!


I Carlgren & Marton kan vi läsa om en studie som beskriver hur elever löser matematiska problem väldigt olika. Ett av talen eleverna skulle lösa var 27+36. Ett relativt enkelt tal för den ålder eleverna var i vid prövningen men ändå skilde sig tankesätten hos elverna väldigt mycket. När jag läste detta avsnitt i boken drog jag så klart koppplingar till mitt framtida arbete som matematiklärare. När jag förstår hur olika alla tänker förstår jag också vad många olika sätt jag måste kunna förklara på. Det är ju jätteviktigt att en lärare kan få sina elver att förstå det han/hon lär ut. Att gå tillbaka till det enkla tror jag ofta kan vara lösningen på svåra problem. Dela tårtor i antal tårtbitar har vi väl alla räknat på. Äpplen och påron funkar lika bra.

Lite egna tankar och reflektioner kring litteraturen: Lärare av imorgon av Carlgren och Marton(2007)